Persiskt nyår idag.
Del av den västcentriska skrattspegeln att få reflekterar över att messiansk tideräkning inte är en global norm. Jag har funderat på vad som skulle kunna utgöra basen för en universell tideräkning. Min personliga favorit är 9 augusti 1945, atombombningen av Hiroshima. Det finns (eller borde finnas hos var och en) ett tydligt före och efter det datumet vad gäller människans självförståelse. En moralisk nollpunkt. Men visst, lite mörkt som startpunkt för framtiden.
Såg sista avsnittet av Anders Hanssens populärvetenskapliga serie Din Personlighet på svt (två stjärnor för den serien. Intressant ämne förstås men visar sig vara svårt att förenkla forskningen och nyckelbegreppet personlighet definieras illa) där Greta Thunberg fick berätta om sin autism. Hur den skapar utmaningar för henne men också möjliggjort mycket, som att inte hindras av sociala konventioner i sin kritik av politsikt ledarskap i miljöfrågan. En sorts immunitet mot ideologisk indoktrinering via social osmos.
Plötsligt slog det mig att för den mänsklighet (om så bara en spillra) som förhoppningsvis ändå kommer bortom den nuvarande dödsdansen så kanske Greta blir en ny messiansk myt som kan starta både tiden och vår moraliska historia på nytt.
Apropå (1) tideräkningar så är nog ändå min favorit åren i David Foster Wallaces Infinite Jest där årens namn helt enkelt benämns nominellt och säljs till högstbjudande ( REVENUE ENHANCING SUBSIDIZED TIME™). Härliga årsnamn som Year of the Whopper och Year of the Depend Adult Undergarment.
Apropå (2) Greta så använde hon i D.P.-intervjun en intressant trop när hon sa: ”Jag snöade in på det här med klimatet…”. Det är en specifik form av katakres som jag identifierat förut och velat ge ett eget namn: metaforer tillämpade innanför eller alltför nära metaforen själv. ”Underhållet av järnvägsnätet har spårat ur”, ”Djuphavsturism för miljonärer är bottenlöst korkat”, ”SAS har högtflygande planer för framtiden” &c.