Persiskt nyår idag.
Del av den väst­­centriska skratt­­­spegeln att få reflek­­­terar över att messiansk tide­­­räkning inte är en global norm. Jag har fun­­­derat på vad som skulle kunna utgöra basen för en uni­­­versell tide­­­räkning. Min per­son­liga favo­rit är 9 augusti 1945, atom­­­bomb­­­ningen av Hiro­­­shima. Det finns (eller borde finnas hos var och en) ett tydligt före och efter det datumet vad gäller männi­skans själv­­­förståelse. En moralisk noll­­­punkt. Men visst, lite mörkt som start­­­punkt för fram­­­tiden.
Såg sista av­­­snittet av Anders Hanssens populär­­­veten­skap­­liga serie Din Person­­­lighet på svt (två stjärnor för den serien. Intres­s­­ant ämne förstås men visar sig vara svårt att för­­­enkla forsk­­­ningen och nyckel­­­begreppet person­­­lighet definieras illa) där Greta Thunberg fick berätta om sin autism. Hur den skapar ut­­­maningar för henne men också möjlig­­­gjort mycket, som att inte hindras av sociala kon­­­ven­­tioner i sin kritik av pol­­itsikt ledar­­­skap i miljö­­­frågan. En sorts immu­nitet mot ideo­­­logisk indok­tri­­­nering via social osmos.
Plötsligt slog det mig att för den mänsk­­­lighet (om så bara en spillra) som för­hopp­­ning­­s­vis ändå kommer bortom den nu­­­varande döds­­­dansen så kanske Greta blir en ny messiansk myt som kan starta både tiden och vår moral­­iska historia på nytt.

Bild från Gretas ”psykiskt störda” How dare you?-tal inför FN. Svaret är förstås att de är kapi­talets lakejer så de är väl trygga i att de klarar sig. Hist­orien kommer döma vem som var störd.

Apropå (1) tide­­­räkningar så är nog ändå min favorit åren i David Foster Wallaces Infinite Jest där årens namn helt enkelt benämns nominellt och säljs till högst­­­bjudande ( REVENUE ENHAN­CING SUB­­SIDI­ZED TIME™). Härliga års­namn som Year of the Whopper och Year of the Depend Adult Under­garment.

Inte David Foster Wallace utan skåde­­spelaren Jason Segal (som annars har sina ljusa stunder) i den tyvärr helt miss­­­lyckade filmen End of the tour som handlar om DFW vid tiden runt IJ.

Apropå (2) Greta så använde hon i D.P.-inter­vjun en intres­sant trop när hon sa: ”Jag snöade in på det här med kli­matet…”. Det är en speci­fik form av kata­­­kres som jag iden­­ti­fierat förut och velat ge ett eget namn: meta­­­forer tilläm­­­pade innan­för eller allt­för nära meta­­­foren själv. ”Under­­­hållet av järn­­­vägs­­­nätet har spårat ur”, ”Djup­­­havs­­­turism för miljo­­­närer är botten­­­löst korkat”, ”SAS har högt­­­flygande planer för fram­­­tiden” &c.