Det här gick upp för mig för ett antal år sedan. Finns säkert någon ekonomisk tänkare som formulerat detta långt tidigare men det var något jag slöt mig till på egen hand:

Varan på marknaden är efterfrågan

Då syftar jag på privatkonsumtionsmarknaden i första hand men antagligen är det rätt universellt (alltså inte all tid, alla platser utan det kapitalistiska väst i någorlunda nutid då).

Den gängse förståelsen av marknader är något i den här stilen: Det finns ett behov hos konsumenterna. Marknaden försöker tillfredsställa detta behov och konsumenternas upplysta val ser till att behovet uppfylls på det mest effektiva sättet. Nästan rent nonsens men så brukar det framställas.

I själva verket blir allt mycket mer begripligt om man tänker på det som att ”behovet” hos konsumenterna är just vad de ska ha för ”behov”. Åtminstone gäller detta majoriteten av konsumtionen som ju inte har med livsnödvändigheter att göra.

Så i korthet: Marknaden står för för både behovet och uppfyllnaden av densamma. Inte så förvånande då att detta system optimeras för kapitalet, som ju äger produktionsmedlen och vill ha största möjliga avkastning och inte för konsumenterna. I vissa fall så är ”konsumenten” så ointressant för syftet att dess roll är nästintill symbolisk. Mängden prylar som köps men mer eller mindre aldrig används är inte liten.

En s.k. advertorial. Blandform av reklam och artikel. Kreativitet och framgång (brukade vara potens) kopplas här till bilägande. Och det ska förstås inte vara någon liten bil.

Hur ska man då veta sina verkliga behov? Kan man inte vara genuint modeintresserad och behöva uppdatera sin garderob en gång i veckan? Är det inte utvecklande att resa utomlands tre gånger om året? Båda ja och nej.

Man måste förhålla sig till både en personlig och global budgetram. Personligen är ditt kapital helt enkelt ditt liv. Den tid du kan antas ha till godo (stora osäkerhetsmarginaler i detta förstås, men ändå). Globalt är många resurser ändliga och bör användas hållbart och fördelas rättvist.

Den globala budgeten är den enklare att relatera till då den inte låter sig manipuleras av kapitalet (de försöker förstås manipulera förståelsen av densamma med all möjlig desinformation, men det är ändå mindre komplicerande). Det råder ju inget tvivel om att vår nuvarande marknad inte är hållbar och inte fördelar rättvist på långa, långa vägar. Så det första man bör gära när man känner ett ”behov” att konsumera är att ställa sig frågan: Är detta förenligt med en global budgetram?

Den andra frågan om vad man ska ägna sitt liv åt är förstås oändligt mer komplex och genomsyrad av kulturell (kapitalistisk) ideologi. Bara att inse det är kanske ett första steg mot att frigöra sig och kanske hitta tillbaka till livsvärden som inte är direkt kopplade till något så futtigt som kapitalets tillväxtbehov.

Ett tips är att minska pengaflödet. Sänk dina omkostnader, frigör tid (arbeta mindre) och förflytta din ”ekonomi” till arenor där pengar inte är en faktor. Marknaden når dig bara på just marknaden.