Vilket samhälle vill vi ha?

Tidö-regeringen vill uppen­­barligen ha ett sam­­hälle där vi är så otrygga som möjligt. Natur­­ligt­­vis säger de tvärt­­om (vem skulle rösta för otrygg­­het?). Den bisarrt upp­­blåsta hot­­bilden från trium­­viratet terror­/­före­stående krig­/gäng­­brotts­­lighet är ideo­­logiskt motiv­erad. Man vill ha rädda med­­borgare för att motiv­era repressiv och sönd­rande politik på alla möjliga plan och mili­tarism förstås. Vi är bara nästan i NATO och redan byter rädslan fokus till att denna organi­­sation ska falla ihop som följd av en even­­tuell Trump-vinst i nästa ameri­­kanska val.

svt:s poli­tiska kommen­tator Mats Knutsson. Inte ens public service kan mot­stå frest­­elsen att okritiskt föra vidare rädslans ideologi. Kommer­s­iella media ska vi inte ens prata om.

Sen får vi inte glömma att högern före­­träder kapi­talet. Det betyder att arbets­­kraften också behöver hållas otrygg och lydig. ”Arbets­­linjen” salu­förs med sin upp­­sida ”Det ska löna sig att arbeta” men hela dess idé är i själva verket andra sidan av myntet: ”Det ska defi­nitivt kosta att inte arbeta”. Offi­­ciellt är idén att detta skapar incita­­ment som gör arbets­­marknaden mer väl­­funger­ande. Lägre arbets­­löshet brukar det talas om, men kapitalet­­/arbets­köparna vill ju inte ha låg arbets­­löshet så det är uppen­­barligen inte målet. Det är rent non­sens, vilket alla som någonsin varit på en arbets­­plats innerst inne vet. Rädslan för otrygg arbets­­löshet skapar bara inlåsnings­­effekter och in­låsta människor brukar inte må bra och mycket riktigt så är stora delar av den sysse­l­satta arbets­kraften alie­nerad och ut­bränd.

Nu avi­serar arbets­­marknads- och integrations­­minister Johan Pehrson en stramare a-kassa. Helt i linje med otrygghets­­principen. För­­slaget salu­­förs med den bisarra meta­­foren att den ska vara en ”en studs­­matta till nya möjlig­­heter”. Lägre er­sätt­­ning (för de flesta dock inte för de med hög inkomst förstås) som tids­­begränsas – Tjo hopp!

Johan Pehrson och mannen med sveriges största napoleon­­komplex.

Aftonbladet kallar det en studs­­matta in i helvetet vilket får mig att associera till något helt annat och betydligt trev­ligare näm­ligen filmen Ascenseur pour l’échafaud eller som den heter på svenska Hiss till galgen. En riktigt bra franska nya vågen film med ännu bättre musik av Miles Davis.

Skådespelerskan Jeanne Moreau och Miles Davis 1957 under inspelningen av Hiss till galgen