Nej, inte ett inlägg om visitationszoner och det annalkande fascistiska Sverige.
Jag skulle vilja vill dela min förståelse av begreppet identitet. Något jag ägnat mycket tanke. Jag hävdar att personlig identitet bör förstås som tredelad.
- fysisk kroppen, hud, celler, DNA &c. För en problematisering av idén om fysisk identitet kolla in myten om Thesusskeppet.
- utilitaristisk en uppsättning egenskaper, kanske främst andliga, dvs personlighet, men även fysiska förmågor.
- symbolisk det komplexa nätverk av idéer och föreställningar som formar all upplevelse (på ett metaplan alltså även denna idé om begreppet personlig identitet). Kopplingar och avgränsningar till andra begrepp och identiteter.
Denna typ av treenighet (Kan man tänka att Gud är symbolisk, Jesus fysisk och helige ande utilitaristisk? ) är tillämpbar även på abstrakt identitet som ”svensk”. En viss fysisk form – blond, arisk? , en viss funktion – pratar svenska och en symbolisk egenskap – har svenskt medborgarskap.(Detta är alltså inte min definition av ”svensk” bara ett exempel)
Könsidentitet är ett annat exempel. Kanske är en av anledningarna till varför könsidentitet är ett så laddat och minerat ämne de tre delarna av identitet. Att man helt enkelt pratar om olika delar. I akademin gör man t.ex. tydlig skillnad mellan kön och genus vilket grovt motsvarar åtskillnaden mellan det fysiska och det kulturbundna könet. Jag upplever att många stridsfrågor just kring könsidentitet kan reduceras till olika tyngdpunkt på de tre identitetsdelarna. Är man inte man om man är impotent? Behöver en kvinna ha en livmoder? Är en man stark och självständig, en kvinna vårdande?
Från KD:s hemsida. Aktiv man, kvinna som täcker flanken. Här är förresten en Intressant artikel i ETC om familjen.
Helt klart finns det också som i frågan om nationell eller etnisk identitet en maktanalys att göra, men den vinner bara på att man har en klarare konceptualisering av grundbegreppet.
När jag tänker på det så är maktanalys även nödvändig i förståelsen av personlig identitet eftersom vi är konstruerade socialt. Uppenbarligen främst den utilitaristiska och symboliska identiteten. Ens utilitarism är ju inte fri från yttre faktorer. Svårt att inte tänka på samhällets (som förstås är en reflektion av den symboliska dimensionen) allt stramare definition av normalitet.
För den som tycker detta är intressant så kan man fundera vidare på identitet över tid ”myten om det konstanta jaget” och situationell identitet. Det är fascinerande komplext.
Även om det mer tangerar än motsvarar denna tredelning av identitet så är det också intressant att jämföra med Lacans dimensioner av existensen. Lacan via
“For Lacan, the Imaginary, the Symbolic and the Real are the three fundamental dimensions in which a human being dwells.” – “The Imaginary dimension is our direct lived experience of reality, but also of our dreams and nightmares – the domain of appearing, of how things appear to us. The Symbolic dimension is what Lacan calls the ‘big Other’, the invisible order that structures our experience of reality, the complex network of rules and meanings which makes us see what we see the way we see it (and what we don’t see the way we don’t see it). The Real, however, is not simply external reality; it is rather, as Lacan put it, ‘impossible’: something which can neither be directly experienced nor symbolised […] As such, the Real can only be discerned in its traces, effects or aftershocks.”