Fick till­fälle att ha en lång prat­stund med en tro­ende. Det är en av mina lång­variga önsk­ningar som där­med upp­fyllts. Skulle också vilja ha en lång sitt­ning med en libertar­iansk ekonom och kanske någon som jobb­ar med miltär­materiell, tobak, spel eller lik­nande. Del av min önskan att förstå världen och värden.

Lars Dahlgren. CEO Swedish Match. Hade varit kul att höra hur han tänker.

Så det hände. Det var en pings­tvän visade det sig. De vill väl­digt gärna frälsa så hen tog sig tid. Jag intog en mycket lyss­nande och öppen atti­tyd och gjorde inga in­vänd­ningar utan försökte mer leda vidare och få hen att för­djupa sig. Inget sär­skilt nytt dök upp och jag började tappa in­tresset lite när hen hävdade att den krist­na tron var en kraft för jäm­likhet, inte minst mellan könen. Då brast det lite och jag undr­ade om hen menade att det grund­läggande kristna bud­skapet var sådant eller om hon men­ade genom den faktiska krist­na kyrkan i alla sina för­gren­ingar (den katolska är väl den domi­nerande). Hen verkade inte riktigt förstå di­stink­tionen, inte heller när jag und­rade om hen menade histor­iskt eller just nu. Tror det blev lite o­be­kvämt. Det var första ”krit­iska” frågan på säkert 45 minuter. Det blev lite tyst och jag kände att jag var tvu­ngen att visa mina kort. ”Ingen kraft har varit större för för­tryck­andet av de svaga i all­mänhet och kvinnor i synner­het än den organ­iserade kristen­domen. Det är ett histor­iskt faktum och det är i stort sett lika illa idag.”

Det var tyst en stund men sen fick jag det här upp­läst för mig:

Första Korinthierbrevet 1:1-25

Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vis­het, och de för­ståndi­gas för­stånd skall jag ut­plåna. Var finns nu de visa, de skrift­lärda och denna värl­dens kloka hu­vuden? Har inte Gud gjort värld­ens vis­het till dår­skap? Ty efter­som värl­den, om­given av Guds vis­het, inte lärde känna Gud genom vis­heten, beslöt Gud att genom dår­skapen i för­kunnel­sen rädda dem som tror. Judarna begär tecken och grek­erna söker vis­het, men vi för­kunnar en Kristus som blivit kors­fäst, en stöte­sten för jud­arna och en dår­skap för hedning­arna, men för de kall­ade, judar som greker, en Kri­stus som är Guds kraft och Guds vis­het. Guds dår­skap är visare än människ­orna och Guds svag­het stark­are än människ­orna.

– Fint skrivet, sa jag (attack­en mot min ”vis­het” var ju inte direkt subtil) och där­med rund­ade vi av.

Det finns (som i de bästa av lögner) ett korn av sanning i detta bibel­citat. Hybris och att tro man något för­stått är oftast en vill­farelse. Allan Pettersson skriver det ännu bättre i sista versen av sin Visa i sorgton:

Av mycket som är krokigt och börjar krokna till;
en lie och en nacke, som lång­samt böjes till.
Av mycket som är tokigt så kanske själv du vet,
att tokig­ast är den som tror han nån­ting vet.