Sedan 1992 har jag ägnat en rejäl del av min tid åt strategi­spelet Go.

Det är det äldsta och sam­tidigt mest raffi­nerade av alla avan­cerade spel. Ur­sprung­ligen från Kina där myten hävdar att det ut­form­ades av kejsare Yao 堯 (2356–2255 f.Kr.) för att lära hans son Danzhu 丹朱 disciplin, koncen­tration och balans.

Några år senare 1995 kom ny­heten att det första Go-partiet i rymden skulle spelas på rymd­färjan Endeavour och att det ut­lysts en täv­ling om att ut­forma ett Go-bräde som lämpar sig för detta. Ut­maningen bestod främst i att han­tera tyngd­lös­heten (spel­pjäserrna måste fästas vid brädet på något sätt så att de inte bara svävar iväg i tyngd­lösheten) och att hålla vikten så låg som möjligt (vilket ute­sluter mag­neter som annars används för rese­varianter av Go på jorden).

Jag fick en idé om att göra ett bräde som an­vänder kard­borre (velcro på eng.) för att fästa pjäserna. Det tog ett tag att rea­lisera så tyvärr missade jag möj­ligheten att delta i täv­lingen men det blev ganska fint till slut.

Gjorde en låda till spelet med. Kanji för Go i blank­svart mot matt­svart. Pyssligt.

Här är brädet som vann täv­lingen med det lite trötta namnet Space-Go. Det använder klister­märken.

NASA astro­nauten Daniel Barry och den japanska astro­nauten Koichi Wakata med Go-space brädet

Tycker nog min lösning var bättre men jag har aldrig varit bra på att leve­rera saker i tid. Kul var det att göra hur som.