En av mina absoluta litterära favoriter och tillika ledstjärnor i livet är Stephen Fry. Om du mot förmodan missat honom så är han en enorm multitalang; skådespelare, författare, programledare, debattör. Hans språkliga briljans och synbarligen gränslösa kunskaper inom mer eller mindre alla fält är direkt häpnadsväckande. Och så är han inte minst hysteriskt rolig.
Definitionen av en polyhistor
Min första kontakt med fenomenet Fry var säkert när jag var ung och såg honom i rollen som Jeeves i den klassiska TV-serien Jeeves and Wooster, men det verkliga startskottet för min Fry-passion var när jag läste hans bok The Stars’ Tennisballs.
Jag hittade boken i lånehyllan (fantastiskt exempel på delningsekonomi) på ett vandrarhem och sträckläste den. Sen var jag fast. Vid det här laget har jag läst varje ord han skrivit och sett de flesta av hans film- och TV-roller, samt hundratals Youtube-videos (man kan börja med denna där han argumenterar för varför den katolska kyrkan är dålig för världen). Han är ständigt inspirerande och tankeväckande i allt han gör.
Till sist en rolig detalj just om boken The Stars’ Tennisballs, som bygger på samma historia som Greven av Monte Cristo (enligt Fry bästa ploten någonsin). När den skulle lanseras på den amerikanska marknaden så ansågs namnet vara för svårt, och kanske för högliterärt. Det är ett citat från John Websters The Dutchess of Malfi :
”We are merely the stars’ tennis balls, struck and bandied which way please them.”
Hur som, vid lanseringen i USA ändrades namnet till: Revenge. Så roligt, så amerikanskt.
Läs Fry!