Det finns en intressant klass av uttryck som skapar poetisk spänning genom att utöka en egentligen sluten och begränsad mängd.
Typiska exempel är filmerna 5:e elementet och 6:e sinnet eller det utmärkta brittiska bandet XTC:s psykedeliska sidoprojekt Dukes of Stratosphear, vars första LP har namnet 25’o’clock.
Inte bara sinnesutvidgande utan spräcker själva tidens, dygnets ramar
I samma anda har vi också Buzz Lightyears (från Toy story) slagord ”Infinity and beyond!”. Finns även en bok av David Foster Wallace vid namn Everything and more. Enda DFW-boken jag inte läst. Handlar om den matematiska mängdlärans skapare Georg Cantor.
Nu är förstås inte oändligheten en begränsad mängd men i någon mening sluten, så bortom den kan man inte normalt sikta (som Buzz). Däremot finns det mer än en matematisk oändlighet och de är olika stora (numreras aleph 0, aleph 1 &c.)
Aleph 0. Den minsta oändligheten. Mängden av de naturliga talen N.
Sista exemplet är från min barndom. Jag har alltid varit kvälls/nattmänniska så ofta fick min mamma komma in och kolla att jag verkligen släckt och fick någon sömn. Hon brukade banna mig (och kanske sig själv) när det blivit för sent med frasen ”Nu får du sova fem kvart i timmen”.