Del 2 av jagets kosmologi. Snabb sammanfattning. I del 1 liknade jag jagets utveckling vid kosmos utveckling. Två poänger med det. För det första skalan. Jag tror jaget är minst lika stort som kosmos (inte bara just mitt uppblåsta jag då) . I själva verket är det svårt att veta vad som rymmer vad. Är jaget i kosmos eller tvärtom. Den andra poängen, som är den jag vill fördjupa här är att utvecklingen av kosmos och jaget båda är utan det som brukar kallas fria val.
Animism kallas det när man besjälar icke-levande ting som vatten eller en sten. Det är inte särskilt vanligt att man gör nuförtiden. Därför är det inte heller så vanligt att man talar om t.ex. kometers rörelser i termer av val. Halleys komet antas inte svänga förbi oss med jämna mellanrum för att den väljer att göra det. Det är bara ren fysik. Följden av givna förutsättningar och påverkan över tid.
En kristall som säljs för att den tydligen skyddar mot skadlig strålning. En uppgift som den säkert är besjälad av.
Vad jag äter till frukost däremot ses traditionellt som utslag av i någon utsträckning fria val. Jag överväger olika möjligheter och fattar ett beslut; ett val. Så långt allt väl men vari består friheten? På vilket sätt skiljer sig processen av mina överväganden från Halleys komets bana? Svaret är att det gör det inte. Det finns inget fritt i min beslutsprocess. Det är en sorts villfarelse. Jag vet inte vad mitt val ska bli i förhand så därför ges jaget en känsla av att detta är något påverkbart. Att jaget är fritt att göra val. Det är det inte. Som sagt. Samma som med kometen. Givna förutsättningar och påverkan över tid. Ingen frihet. Detta borde vara uppenbart och okontroversiellt, men tvärtom är det för många en otänkbar tanke.
Fixeringen vid idéen om fri vilja grundar sig i ett missförstånd. Att utan fri vilja skulle det inte finnas etik och moral. Inget ansvar för handlingar. Ingen mening med något.
Detta är ett märkligt felslut. Etik och moral är ju inget mer än värderingar av handlingar och utfall. Om vi blir förgiftade av en svamp så är det ett dåligt utfall. Vi behöver inte att svampen skulle ha en sorts möjlighet att välja att inte förgifta för att göra den värderingen. Giftig svamp är dålig helt utan fri vilja. Samma gäller för mänskligt beteende. Vad vi än sätter upp för etiska eller moraliska riktlinjer så påverkas de inte av bristen på fri vilja.
Det som faktiskt förändras är hur man förhåller sig till ansvarsutkrävande. Hade vi trott svampar kunde välja att inte förgifta så kanske vi borde lagföra dem. Vill minnas här att det finns exempel från (medeltiden, gissar jag) då man ställde djur inför rätta.
Så vad är då problemet med idén med en fri vilja? Jo, det sätter en (menar jag då) onödig gräns för vår förståelse av världen. Istället för att söka skäl till varför något har hänt, som man gör med kometer eller trilskande datorer eller planer som slått fel så ger man bara upp och säger: Anledningen är metafysisk, det har inga skäl, det är bortom orsak och verkan. Det är ett fritt val.
Min tolkning är att detta har med andra idéer att göra. Själ och skäl är homonymer. Tror att den (huvudsakligen religiösa) föreställningen om en metafysisk själ spökar bakom försvarandet av den fria viljan. Det är samma gamla exceptionalism för just människor som stått ivägen för en rationell föreställning om världen på så många plan under hela historien.
Så för att sammanfatta: Tro på skäl, det finns ingen själ.
Från Wikipedia. Bild som ska illustrera begreppet själ. ”Många föreställer sig själen som rent ljus” Inte särskilt upplyst skulle jag påstå.
PS. Begreppet val är förstås fortfarande användbart. Ingen ifrågasätter att vår hjärna är kapabel att väga för och nackdelar och göra val. För att förvirra helt här i sista meningen så är det inte bara så att dessa processer inte är fria i den djupaste meningen, det är också så att på en mycket ytligare nivå så är de flesta av dessa val så ofria att det knappt kan kallas val. Våra valprocesser är så inringade av massiv medveten yttre påverkan, ideologi &c så att koncept som medvetna konsumenter eller för den delen demokratiska processer inte korrekt låter sig förstås som utslag av ens ytligt ”fria” autonoma subjekt. Men det är då på en annan nivå. Alltså: grundläggande, ingen fri vilja. I praktiken, inga fria valprocesser.