Fanny Willman skriver om försöken att utesluta Israel från medverkan i Eurovisonfinalen i Malmö. Jämförelsen med Rysslands anfallskrig mot Ukraina är inte rimlig menar hon och att Israel står anklagat för brott mot mänskligheten i Haag är bara just en anklagelse och man får anses oskyldig tills motsatsen är bevisad. Jag håller med på båda punkterna.
Problemet är att man inte alls behöver blanda in Rysslands agerande eller någon annans. Det är fullt tillräckligt att bara konstatera att ett land som haft ihjäl (senaste siffran) 25 000, huvudsakligen civila oskyldiga i en väpnad konflikt som i bästa fall är tveksam (även USA börjar tveka) och i värsta fall fortsättningen på en halvsekellång etnisk rensning (beroende på vem man frågar) inte är lämpliga att bjuda in till en musikalisk fest vars slogan är United by music och vars mål är, och här citerar jag den officiella hemsidan:
promoting diversity, inclusivity and artistic expression; bridging differences and igniting a sense of shared community, regardless of nationality, language or background.
Att det ens är aktuellt att låta Israel medverka är häpnadsväckande. Som Malmöbo är jag allvarligt oroad över naiviteten inför den här frågan. Många oroar sig nu för att ”ryssen” ska komma eller att bli tredje man i någon gängskjutning. Inget av detta bekymrar mig det allra minsta. Det är en helt irrationell oro i min mening. Det finns bokstavligen tusentals andra olyckligheter av mer vardaglig karaktär som det är vida mer troligt att bli drabbad av. Däremot kan jag lätt föreställa mig kravaller och kaos i nivå med Göteborg 2001 till följd av en Israelisk medverkan i Eurovision.
Tröstlöst att jag känner mig tvungen att skriva att Israel har en rätt att existera. Att Netanyahus krig säger lite eller inget om israeler och ännu mindre om judar i allmänhet på samma sätt som Trump inte är USA eller är representativt för amerikaner (eller kristna om han nu kan anses vara det).
Till slut kan jag inte låta bli att notera att skribentens efternamn Willman är fint men också lite roligt/intressant. Willman..så kan man. Kanske är det en aptonym (aptonym – namn som är passande/träffande, som exempelvis bankkvinnan Annika Winsth). Man behöver ett visst driv som journalist.