Jag heter Jörgen. Det är en form av Georg, kommer av det grekiska Georgios (Γεοργιος), som betyder ”jordbrukare”, ”bonde”. Jag är inte vad jag heter. Kanske är det anledningen att jag alltid varit lite obekväm med mitt namn.
Grekisk jordbrukare
När jag växte upp fanns en stor hemelektronikkedja som däremot hade som sin slogan just ”Vi är vad vi heter”. De hette Expert. Nu är ordet expert ett begrepp utan fokus, som åtminstone i media betyder någon som ofta tillfrågas, potentiellt om vad som, men när denna slogan formulerades så skulle man förstå att de var särskilt kunniga på just hemelektronik. Kombinationen av namn och slogan var fyndig, minns jag att man kände. Expert startade för övrigt samma år jag föddes 1967, men tycks vara konkursade nu. Kanhända till följd av expertbegreppets förfall?
Det är lite intressant att tänka på just företagsnamn och ställa sig frågan ”Är de vad de heter?” Om man tillåter den lite fria översättningen av engelska företagsnamnet Spotify till svenskans snuttifiering så får man en bra bild tycker jag av det företagets affärsidé och djupt problematiska natur, åtminstone om man likt mig tycker musik ska tas på allvar och förtjänar medveten konsumtion.
Vår hyresvärd heter Contentus, vars namn (eng. content = sv. nöjd) öppnar för en perspektivfråga. Är det de själva som ska vara nöjda eller deras hyresgäster, kanske båda? Jag har min tanke i den frågan efter senaste hyreshöjningarna.
Sen finns det hela namnkonventioner där ”Är de vad de heter” är relevant. Det är ett fenomen att om en produkts namn innehåller förledet lyx. Som i låt säga ”Mormors lyxchoklad” så är det garanterat inte en lyxig (extra fin, högkvalitativ) vara. Begreppet lyx har urvattnats till homeopatisk nivå. Lite som titeln expert numera faktiskt när jag tänker på det.
Var det kanske så att mina föräldrar önskade att jag skulle bli bonde. Tror inte det. De valde nog namn utan att tänka på dess innebörd. Andra har hamnat på en plats i livet där namn och yrke är i samklang. Ekonomen Annika Winsth och meteorologen Lisa Frost är exempel på begreppet aptonym – namn som är passande/träffande . Tror inte det är ett riktigt begrepp, men man lockas till att nybilda något i stil med inproponym för mitt fall när namnet inte är träffande. Visa namn är överraskande bra, kanske just för att de är inproponymer. Jag tänker på namn som Björn och Sten. Kanske ska man förstå dem som varandes aptonymer i ett förlängt led; inte att man är en björn, men kanske att man likt en björn är kraftfull, inte är en sten men kanske hållfast och stabil. Min vän Björn har en rolig kaffekopp med texten ”Björn betyder björn”.
Lite vagt relaterat via temat företagsnamn, kanske inte ett roligt exempel på aptonym, vill jag nämna en favorit runt hörnet från där jag bor: Ink on Skin Tatoo. Jätteroligt tautologiskt (tårta på tårta) namn. Det saknas bara ett likhetstecken mellan Ink on Skin och ordet Tatoo så har vi en ordbok 🙂
Kanske spelar de CD-skivor när de tatuerar.