1978 publi­cerades det 8:e Linda och Valentin-albumet Vår­dag­jämningens hjältar. Vi pratar fransk serie­konst nu. Jean-Claude Mezieres som tecknade och Pierre Christin som skriver manus (även till andra stora franska tecknare som Enki Bilal).

L&V är en Sci-fi serie som inspi­rerat inte minst film­världen. Star Wars lånade en hel del och Mezieres var inblandad i pro­dukt­ions­designen till Luc Bessons klassiska 90-tals­mäster­verk Det femte elementet och samme Besson gjorde också en helt ok film­ati­sering av L&V vid namn Valerian and the city of a thou­sand planets så sent som 2017.

Vårdag­jämningens hjältar handlar om en åldrande civi­lisation som inte längre klarar att förnya sig, i den helt kon­kreta bety­delsen att alstra en ny gene­ration barn. På planeten Simlane fort­plantar man sig näm­ligen gene­rations­vis då den åldrande gene­rationens värd­igaste hjälte får äran, efter att ha genom­gått hårda pröv­ningar, att befrukta en sorts gud­omlig ur­moder. Av lite oklara skäl har de lokala hjält­arna miss­lyckats (turismens enkla inkom­ster  har gjort dem bekväma antyds det) så en inbjudan har gått ut till galaxens civi­lisat­ioner om att skicka sina hjältar för att lösa situa­tionen. Fyra hjältar från fyra ideo­logiskt distinkta civili­sationer infinner sig för att anta ut­man­ingen.

De fyra på väg mot utmaningarna på Filene, barnens ö.

Det är rätt grovt till­yxade ver­sioner av fascism, kommunism och eko-spirit­ualism samt Valentin från Jorden då. Alla hjält­arna klarar ut­maning­arna men slut­ligen väljer ur­modern för­stås Valentin och detta på grund av hans vision för den nya gene­rationen: ”Jag hoppas de blir lyck­liga på sitt eget sätt”.

Är inte detta super­intressant? Den vinn­ande ideologin salu­förs som en av­saknad av ideo­logi. Är inte denna skugg-ideo­logi den bedräg­ligaste av alla? Idén att ett sam­hälle/­civili­sation kan vara i någon mening neutral i relation till vilka mål och möjliga liv med­borg­arna kan välja. Vad gömmer sig egent­ligen bakom vår tids, västliga icke-ideologi enbart presen­terad som ”individens frihet” eller ”lycklig på sitt eget sätt” som Valentin ut­trycker det?

Linda och Valentin är hur som varmt rekommen­derad. Finns en samlad utgåva i sju band som är super­flott.