The war is based on a crass error. Men have been mistaken for machines. Machines, not men, should be decimated. At some future date, when only machines march, things will be better. Then everyone will be right to rejoice when they all demolish each other.
Hugo Ball 26 VI 1915
Intresserat mig för Dadaismen på sistone så läser Hugo Balls dagböcker Flight out of Tme. Citatet ovan är allt annat än förvirrat snarare profetiskt, men får mig ändå att associera till en låt skriven av den legendariska Motownproducenten Norman Whitfield; Ball of confusion.
Whitfield skrev även Edwin Starrs hit War med den svårslaget raka texten: War, What is it good for? Absolutely nothing! (Say it again).
Hugo Balls kontext var första världskriget och Whitfields var Vietnamkriget. Hegel sa att historien lär oss att vi intet lär av historien. Med det menade han att varje tid är så upptagen av det specifika i sin situation att tidigare erfarenheter blir betydelselösa. Både rätt och fel tror jag. Snarare handlar det om att det specifika i situationen är att det berör egna intressen och känslor. Så blir krig vägen till fred via rädslans och det snäva självintressets logik, ivrigt påhejad av det militärindustriella komplexet.
addendum
Balls vision av maskiner som förintar varandra är förstås inte långt borta. Varför skulle då detta vara något att fira? Dadaisterna menade, och ett århundrande senare så är det bara ännu sannare, att något gick förlorat i industrialiseringen och den medhörande ekonomiska kapitalistiska delen av modernismen, nämligen att teknik och ekonomi skall tjäna människan, inte tvärtom.