Hans Agné, professor i statsvetenskap skriver i DN om konkurrens: ”I mördande konkurrens blir vi ju alla förlorare”
Intressant i relation till två av mina inlägg på senare tid. Dels i relation till marknader och dels i relation till det demokratiska systemet och dess faktiska utformning. Båda har konkurrens som en betydande del av funktionen.
Agné ger exempel på när konkurrens fördummar i skola, forskning och i det politiska systemet.
Konkurrens i sig är förstås inte problemet utan den okritiska tron att sund konkurrens uppstår av sig självt. I själva verket är det oerhört svårt, för att inte säga omöjligt att utforma system där inte konkurrensvillkoren snedvrider och korrumperar.
Det är problem av samma typ som uppstått med new public management och dess ekonomiserade verksamhetsstyrning: Styrfunktionen är på tok för endimensionell och korrumperar helt enkelt.
Agné sammanfattar:
Ingen bör tro att konkurrens är en odelat positiv kraft i samhällsutvecklingen. Tvärtom behöver vi undersöka hur den ibland kan begränsas eller ersättas med samarbete.
Fick mig att tänka på denna bok. Glaspärlespelet är en vision av en perfekt idékonkurrens: kunskap och känsla för skönhet.
