Här är en tillämpning av mitt inlägg id-koll om identitet:
Demokratins identitet kan även den ses som tredelad. Den är konkret i alla sina fysiska delar från valurnor via riksdagsbyggnaden till politiker, tjänstemän, alla journalister, media &c. Den är också symbolisk i alla tillhörande ideal och idéer som ringar in vad som är och inte är demokrati. Men framförallt, i min mening, så är den utilitaristisk i det att den ytterst finns för en funktion. Vilken då? Att fånga folkviljan? Nej, faktiskt inte skulle jag hävda. Demokratin, om den ska vara försvarbar, måste leverera ett samhälle som möjliggör de bästa livsvillkoren för alla. Exakt vad det innebär är en annan fråga men det betyder inte att vi inte kan säga något om de yttre gränserna för vad det innebär och således kan säga när funktionen inte utförs.
Här kommer vi till dagsaktuella exempel: SvD kallar Greta Thunberg för antidemokrat
SvD tycker det är oförsvarligt att fredligt blockera ingången till riksdagen.
Min poäng här är att det är lätt att konstatera att svensk demokrati inte levererar ens den grundläggande förutsättningen för ett gott samhälle, nämligen att säkerställa att det finns en framtid överhuvudtaget. Anklagelserna om att protester mot detta faktum skulle vara antidemokratiska är då i själva verket i sig antidemokratiska då de försvarar en antidemokrati.
SvD:s Mattias Svensson. Anti-Greta. Lika korrupt som Greta är genuin. SvD är supernöjda med demokratin för den levererar till deras grupp. Kapitalet och de besuttna. Funkar finfint.
För att tydliggöra vad jag vill ha sagt så är det att demokrati inte är fotboll. En uppsättning regler som ger ett utfall: 5-1 till MFF. Tvärtom är demokrati en idé om ett utfall (gott liv för alla) som man försökt hitta regler för att uppnå. Detta mörkas avsiktligt av intressen som helt faktiskt inte delar utfallsmålet (per definition då antidemokrater). Medias fixering vid det politiska ”spelet” bidrar även till förvirringen/icke-funktionaliteten.