Nej, inte ett inlägg om visitations­zoner och det ann­alkande fascis­tiska Sverige.

Jag skulle vilja vill dela min för­ståelse av be­greppet iden­titet. Något jag ägnat mycket tanke. Jag häv­dar att person­lig iden­titet bör för­stås som tre­delad.

  • fysisk kroppen, hud, celler, DNA &c. För en problem­atise­ring av idén om fysisk iden­titet kolla in myten om Thesus­skeppet.
  • utilitaristisk en upp­sätt­ning egen­skaper, kanske främst andliga, dvs person­lighet, men även fysiska för­mågor.
  • symbolisk det kom­plexa nät­verk av idéer och före­ställningar som formar all upp­levelse (på ett meta­plan alltså även denna idé om be­greppet person­lig iden­titet). Kopp­lingar och av­gräns­ningar till andra be­grepp och iden­titeter.

Denna typ av tre­enighet (Kan man tänka att Gud är sym­bolisk, Jesus fysisk och helige ande utilit­aristisk? ) är tillämp­bar även på abstrakt iden­titet som ”svensk”. En viss fysisk form – blond, arisk? , en viss funk­tion – pratar svenska och en sym­bolisk egenskap – har svenskt med­borgar­skap.(Detta är alltså inte min definition av ”svensk” bara ett exempel)

Köns­identitet är ett annat exempel.  Kanske är en av an­ledning­arna till varför köns­identitet är ett så laddat och minerat ämne de tre delarna av iden­titet. Att man helt enkelt pratar om olika delar. I aka­demin gör man t.ex. tydlig skill­nad mellan kön och genus vilket grovt mot­svarar åtskill­naden mellan det fysiska och det kultur­bundna könet. Jag upp­lever att många strids­frågor just kring köns­identitet kan reduceras till olika tyngd­punkt på de tre identitets­delarna. Är man inte man om man är impo­tent? Behöver en kvinna ha en liv­moder? Är en man stark och själv­ständig, en kvinna vårdande?

Från KD:s hemsida. Aktiv man, kvinna som täcker flanken. Här är förresten en Intressant artikel i ETC om familjen.

Helt klart finns det också som i frågan om natio­nell eller etnisk identitet en makt­analys att göra, men den vinner bara på att man har en klarare koncept­ualisering av grund­begreppet.

När jag tänker på det så är makt­analys även nöd­vändig i för­ståelsen av personlig iden­titet efter­som vi  är konst­ruerade socialt. Uppen­barligen främst den utilitari­stiska och symb­oliska identi­teten. Ens utili­tarism är ju inte fri från yttre faktorer. Svårt att inte tänka på sam­hällets (som förstås är en reflektion av den sym­boliska dimensionen) allt stramare defi­nition av norm­alitet.

För den som tycker detta är int­ress­ant så kan man fundera vidare på iden­titet över tid ”myten om det kon­stanta jaget” och situa­tionell iden­titet. Det är fasci­nerande komplext.

Även om det mer tang­erar än mot­svarar denna tre­delning av iden­titet så är det också intress­ant att jäm­föra med Lacans dimen­sioner av existensen. Lacan via Žižek:

“For Lacan, the Imaginary, the Symbolic and the Real are the three funda­mental dimensions in which a human being dwells.” – “The Imaginary dimension is our direct lived experience of reality, but also of our dreams and night­mares – the domain of appearing, of how things appear to us. The Symbolic dimension is what Lacan calls the ‘big Other’, the invisible order that struc­tures our experience of reality, the complex net­work of rules and meanings which makes us see what we see the way we see it (and what we don’t see the way we don’t see it). The Real, however, is not simply external reality; it is rather, as Lacan put it, ‘impossible’: something which can neither be directly experienced nor symbolised […] As such, the Real can only be discerned in its traces, effects or aftershocks.”