Tjock-TV igen.

När jag gick i 8:an eller 9:an så gjorde jag prao (praktisk arbets­livs­orientering) i en affär på Värn­hem som bland annat sålde TV-appa­rater. Fick vid något til­lfälle följa med och leve­rera en repa­rerad TV-apparat till en kund. Minns att TV:n för att skyddas under tran­sporten fick ett sorts tyg­hölje som benämndes elefantkondom. De var rätt tjocka TV-appa­raterna. Nu är de tunna men desto större. Det är som om de (som i tecknad film) hamnat under en väg­vält.

Månbas Alfa sändes i svensk TV 1976-77. TV-serien med original­titeln Space:1999 hör till kate­gorin sci-fi som passerat sitt framtids­datum i likhet med 1984, 2001, Blade runner (som ut­spelar sig 2019) &c.

Jag hade leksaks­varianten av dessa rymd­skepp som liten. Det var en kvalitets­produkt i metall.

Det svenska namnet Månbas alfa i kombination med origi­nalet Space:1999 samman­fattar rätt bra seriens premiss: En bas på månen som, efter en explosiv olycka med kärn­krafts­avfall som kastar hela månen ur sin bana, hamnar på drift genom (den fjärran) rymden. Jag är minst sagt kärn­kraft­skeptiker men får väl medge att även om kärn­krafts­avfall är ett stort problem så är väl kanske inte just det här scenariot det mest veten­skapligt under­byggda.

Annars så var väl just känslan av veten­skaplighet och realism det som gjorde serien speciell. Mer 2001­/Solaris än Star Wars liksom. Som jag minns det så var det också mer psyko­logiskt spännade än äventyr, ibland gräns­ande till skräck­genren.

En rolig detalj är deras ”mobil­telefoner”. Mycket snygga. De bars i ett midje­bälte ungefär som en revolver i Western-samman­hang.

Utöver kommuni­kation användes dessa även för att öppna dörrar. Kanske hade inte idén med dörr­sensorer som känner av att någon är i an­tågande slagit igenom än 1976?

Bra skåde­spelare också. Bland annat äkta paret Martin Landau och Barbara Bain som ju också var med i Mission­:impossible (hmm, de båda seriernas namn har samma form: ett ämne följt av kolon och en speci­ficering. Intressant slump). Nu minns jag även att jag gillade musiken. Ah, lyssnat. Väldigt 70-talsfunky med melodin på rätt rå elgitarr. Inte Lalo Schifrin-nivå men nära.

Vi får väl se när det blir någon månbas. NASA siktar väl på en rymd­station i bana runt månen om än sisådär 10 år, och sedan (oklart när) en bas på ytan.

I väntan på det kan man kolla den utmärkta filmen Moon från 2009 regisserad av David Bowies son Duncan Jones. Riktigt bra och med samma bleka estetik och existen­tiella allvar som Månbas alfa.