Vill minnas att det fanns en tidskrift som hette ”en rolig halvtimma”. Jodå. Hittade den.
Ikväll tog jag del av en högst o-rolig halvtimma. 30 minuter på svt med klimatminister Romina Pourmokhtari (L) som gäst.
Pormokthari för kvällen iklädd ålders- och allvarshöjande glasögon.
Mina tankar vandrade osökt till.
Jag hade tänkt kommentera spektaklet i detalj men orkar faktiskt inte. Uppmuntrar istället till att titta på det. Fast kanske inte om man är alltför empatiskt lagd. Det var lite som att se en katt (Holmberg) leka med en halvdöd åkermus (Pormokthari).
Programmet började med att Holmberg frågade om klimatministern känner klimatångest och fick svaret: ”Inte klimatångest, men däremot klimatoro”. Det var sista gången hon uttryckte någon oro över något.
Inga problem att tillsätta en 3-årig utredning och vänta med att göra något till 2027. Inga problem att nå 2030-målen. Inga problem att KD och SD inte tar så allvarligt på 2030-målen. Inga problem att utsläppen ökar nu. (för övrigt Miljöpartiets fel tydligen. Det mesta var just MP:s fel). ”De går ju ner sen” (logiken i det undflyr mig) . Inga problem att sitta i en regering med SD-rasisterna (vilket hon tydligen fortfarande tycker att de är till skillnad från resten av högern som har gjort en sorts mental make-over av SD. Tyvärr glömde de informera SD som fortsätter som tidigare).
Avslutar med ett citat av programledaren:
Eh…Nu hamnade vi i kärnkraften här?
Holmberg häpnar över ett gigantiskt hopp från en ställd fråga till, istället för ett svar, en sällsynt klumpigt inyxad talepunkt: kärnkraften som svaret på alla miljöbekymmer.
Inser just nu att kärnkraften är för högerns klimatpolitik vad idén om himlen är för de kristna. Det möjliggör acceptans av diverse faktiska dåligheter för att det blir ju så bra sen. Men alla vet egentligen (även om man helst inte vill tänka på det) att det inte är så trovärdigt det där med himlen/kärnkraften.