Alex Schuman skriver i DN om att han tittat på Bäst i test, ett populärt program på TV4. Han ”kommer ut på andra sidan” skakad. ”Dum-i-huvudet-tv på riktigt” är omdömet.
När jag var liten kallades TV:n ibland för ”dumburken”. Man skulle bara vetat.
Artikeln avslutas med en analys:
Jag har sällan sett en tydligare bild av eskapism. Vi lever i mörka, apokalyptiska tider, det är sent på jorden. Det är en outhärdlig tid att leva i, den är så allvarlig, och därför söker vi oss till trams. Det är så dumt, och vi är medvetna om det, men vi tittar en stund, för att slippa fundera på att världen går under utanför fönstret. Nu börjar ”Bäst i test ” på fyran, nu leker vi oss ner i helvetet.
Jag är benägen att hålla med (utan att ha sett programmet i fråga). Enda invändningen är allra sista meningen. ”…nu leker vi oss ner i helvetet”. Att titta på någon annan som beter sig larvigt och meningslöst är inte att leka. Det är att utsätta sig för bedövande distraktion.
Att leka är just vad vi behöver nämligen. Har en vision om det lekande samhället som jag får återkomma till. I korthet ett samhälle utformat för att maximera nyttan av det som människor är bäst på, fantasi och lek, inte att planera, överväga och rationalisera. Bäst i test tror jag är ett tecken på att samhället ställer helt motstridiga och orimliga krav på sina medborgare. Om ni frågar mig så tror jag detta är gjort med flit, fyller en ideologisk funktion, nämligen att hålla oss allt för upptagna med att försöka manövrera de ”mörka tider” Schuman beskriver för att kräva en annan ordning. Kom ihåg att det inte är mörka tider för alla. Krigsindustrin har gyllene tider för att ta ett exempel och kapitalet i stort kommer alltid ut som vinnare i alla kriser.