Tid är spännande. Jag skrev om skivan Zeit för inte så länge sedan. Den är inspirerad av tanken att tiden inte är rörlig alls. Att vi erfar tiden som en rörelse från ett (aldrig riktigt greppbart) ögonblick till nästa skulle då bara vara en egenhet hos medvetandet. Många fysiker är inne på det spåret tydligen. Einsteins blockuniversum. All tid är lika verklig.
Upplevelsen av tid är hur som speciell. Ibland rusar tiden, ibland står den still. Solen sätter rytmen. Ett dygn uppdelat i 24 timmar som i sin tur uppdelas i 12 förmiddagstimmar och 12 eftermiddagstimmar.
I filmen Metropolis har arbetarna en 10-timmarsklocka, men härskarna har en vanlig 12-timmarsklocka. Intressant att tänka på vad det gör för tidsuppfattningen.
Socialdemokraterna har börjat prata lite om generell arbetstidsförkortning. Äntligen någon sorts opposition mot den imbecilla arbetslinjen. Tidö-lirarna skulle nog ha gillat idén om att bara definiera om timmens längd. Se där. Förkortat.
Såg reklam för ett knasigt armbandsur. ”The Slow Clock” eller något i den stilen. Det var ett armbandsur med bara en visare som gick ett varv på 24 timmar. Ska man bli mindre stressad av det kanske?
Många säger numera kl 15 istället för kl 3. Det är väl en anpassning till datorer, bokningssystem och andra stela strukturer. Trist kan jag tycka då en nivå av förståelsen av tid går förlorad. Man behöver inte ens säga 3 på eftermiddagen. Kontexten ger mer eller mindre alltid vad som avses.
Ett annat exempel på en nivå av förståelse som gått förlorad är kronor och ören. Inte mycket ören längre. Många tror att ”:-” som i 50:- är en symbol för kronor. Så är inte fallet. När ören fortfarande var värda något kunde man skriva -:50 för 50 ören.
Antar att vi behöver byta valuta för att få någon ordning på det. Är väl för dyrt och komplicerat att omdefiniera värdet av kronan.