Zeit är tyska för tid. Det är också titeln på tyska bandet Tangerine Dreams tredje album som utkom 1972. TD är den elektroniska musikens urfäder. Albumet zeit, liksom dess föregångare Alpha Centauri, 1971, är exempel på kosmische Musik, en genre näraliggande krautrocken.
Tangerine dream 1971: Edgar Froese, Peter Baumann och Chris Franke
Zeit har undertiteln ”Largo in four movements”. Largo är en musikterm för ett stycke i väldigt lågt tempo. Det är långsamt och meditativt och det är fyra monolitiska 20-minutersdelar.
Zeit tar avstamp i tanken att tiden i själva verket är statisk och bara rör sig i vårt medvetande. En tanke som ännu idag är den som omfamnas av de flesta fysiker. Den är en följd av Einsteins relativitetsteori. Djupt mystiskt då medvetandet är mer eller mindre helt obegripligt för fysiken.
För mig är den här skivan urexemplet på hur jag vill lyssna på musik. Första gången jag hörde zeit var jag kanske 12 år. Jag (och min kusin som delade passionen för TD) brukade ligga i ett mörkt rum i full koncentration och bara flyta iväg med musiken. Antitesen till Rix megapol, Spotify &c.
Snart skulle TD använda en stor mängd synthesizers men på zeit har de bara en (fast två exemplar) nämligen den legendariska VCS3. Tillverkad av brittiska EMS. Den har använts av Pink Floyd (On the Run från Dark side of the Moon t.ex.) och Brian Eno använde den hela tiden med tidiga Roxy Music. Olösbart dyr nu förstås.
Nedre delens vänstra sida är en matris där man kan koppla ihop synthens olika delar modulärt.
Omslaget till zeit är också ett mästerverk. Det är en målning föreställande en solförmörkelse av Edgar Froese som startade Tangerine Dream 1967. Salvador Dali var en av hans vänner. Han döpte en av sina senare låtar som soloartist till ”A Dali-Esque Sleep Fuse”, vad det nu kan betyda. Froese hade helt klart inte bara musikalisk utan också ansenlig konstnärlig begåvning. Har precis fått hans autobiografi Force Majeure. Kommer säkert mer om honom. Han är lite av en ledstjärna. David Bowie bodde hemma hos honom i Berlin när han behövde bli ren från droger, något som resulterade i bestående vänskap och för Bowie skivorna Low, Heroes och Lodger.
Zeit och ett senare Froese-omslag till albumet Cyclone.
För de musiknördiga kan det vara intressant att Florian Fricke från Popol Vuh gör ett gästspel med sin stora Moog modular. Ett instrument som senare skulle komma att vandra vidare (efter att Fricke bestämt sig för att elektroniska instrument inte var andliga nog) till en annan gigant i tysk elektronisk musik; Klaus Schulze, som faktiskt var medlem i den allra första upplagan av Tangerine Dream.
Första Popol Vuh plattan Affenstunde har Fricke på moog och en tablasspelare. Mycket bra.